Jag har alltid haft så svårt att säga nej till saker. Skrattar åt mig själv när jag tänker på hur jag var liten. Kommer ihåg att en kompis ville umgås med mig efter skolan (jag gillade inte henne så mycket), men kunde inte säga nej. Så istället för att bara säga att jag inte kan så hittade jag på massa lögner om att mamma sa att jag inte fick. Låtsades till och med prata i telefon med mamma framför kompisen. Sedan en gång då jag var riktigt liten och skulle sova över hos en kompis men senare under kvällen ville jag åka hem. Så efter middagen sa jag att jag mådde dåligt och ringde hem. Mina föräldrar kom och hämtade mig en stund senare. Hade med mig sovkläder och allt.. Hahaha. En annan gång i högstadiet då en tjej försökte få med mig till Dalarna över någon helg. Såklart ville jag inte men sa att jag kunde åka men att jag behövde fråga mamma. Återigen låtsades jag prata med mamma i telefonen. Sitter just nu och asgarvar. Typiskt mig att hitta på massa lögner för att slippa undan. Varför inte bara säga: nej jag vill inte. Hahaha.