Ibland blir jag bara så fruktansvärt trött på att vara den här "mellanmjölkspersonen". Man har det bra och bekvämt men det är ingenting mer. Betygen är varken superdåliga men inte heller jättebra. Man är inte jätteful men inte heller supersnygg. Allt är dugligt lixom. Jag har börjat jämföra mig så mycket med andra personer. Om någon t.ex. gör ett finare och bättre arbete eller får bättre betyg. Självklart så glädjer det mig att det som andra gör går bra men det är jag som känner av dålig prestation från mitt håll. Som den senaste fotouppgiften. Missförstod den totalt. Och när jag har jobbat med den i 2 veckor och till slut faktiskt läser uppgiftsbeskrivningen noggrant så förstår jag att jag har gjort fel. Jag har misslyckats. Fyfan vad trött jag blir. Det är ju bara mitt fel. Det är ju jag som inte anstränger mig tillräckligt mycke. Klart som fan jag vill vara bäst? Klart att alla människor vill vara bäst? Just nu känns det som om det går åt helsike med skolan. Jag är för lat. Det är ju jag som väljer att inte anstränga mig till 100 %. Jag behöver ett mål, ha en röst som säger GO GO GO! Men det har jag inte, jag smälter bara in och är just den där mellanmjölkspersonen.