Idag vart en såndär dag som jag helst bara skulle velat sova bort. Deppigt väder. Påväg till skolan så piskade regnet/haglet i ansiktet på mig, det blåste, mina converse blev helt blöta. Började med en seg föreläsning. Lunchen var äcklig och oätbar. Sedan var resten av dagen bara jobbig. När jag kom hem nyss så brast det. Skönt att gråta ut lite i alla fall. Allt kan inte vara perfekt alltid. Känner mig stressad, otillräcklig och ensam. Dessa projektveckor tar hårt på en. Många uppgifter och måste gå upp 5.50 3-4 gånger i veckan för att vi börjar tidigt. Slutar senare än vanligt också. Ni vet känslan då man känner sig så jävla ensam fast man har folk och kompisar runt omkring en? Pratar mycket i skolan, skrattar men sen känner man sig ensam ändå. Det är skönt att vara ensam ibland men att känna sig ensam är en fruktansvärd känsla. Det enda jag skulle vilja ha är folk omkring sig som bryr sig. Som tar eget initiativ och kramar en, frågar hur man mår osv. Även fast jag inte är en sån väldigt utåtriktad person så mår jag dåligt när jag inte får tillräckligt med uppmärksamhet och bekräftelse vissa dagar. Kanske bara behöver lov. Får stå ut med långa, stressiga dagar i 8 dagar till.