Tillbaka, I think. Skulle vilja förklara allt som har hänt men det är invecklat och tror att faktiskt ingen förstår om man själv inte har varit med om det.. Kort sagt har jag inte mått bra psykiskt sen onsdagen förra veckan (i Italien). Fick panikångest för ingenting. Skulle precis sova och hade kollat på bilder i typ en timme. Dagen och dagarna efter hade jag ständig oro och ångest. Inte sån där ångest som man skämtar om, nej. Jag har faktiskt upplevt riktig ångest (googla på 1177 och läs). Var nedstämd hela dagarna och låg mest inne och grät i båten och trodde att min liv var förstört. För vem fan kan egenlitgen gå runt och oroa sig för att få panikångest när man inte ens gör något obehagligt? Var ju hos en läkare i Italien och de sa att solstingen hade orsakat panikångesten men att det efteråt hade grott in sig lite i min hjärna. När jag kom hem till Sverige fortsatte min oro och ångest.

 

Började sommarjobba i måndags och gud är så glad för det jobbet. Måste vara ödet! Att hålla sig sysselsatt när man inte vill tänka på jobbiga saker är den bästa medicinen. Tjejerna jag jobbar med är riktigt sköna och vi skrattar mycket tillsammans! Så himla kul att snacka om massa lågstadieminnen och skvaller från högstadiet. (Vi tre gick i samma skola i lågstadiet). 

 

Jag är mycket bättre än vad jag var för en vecka sedan, men ska fortfarande få professionell hjälp. Mår ändå psykiskt dåligt varje gång jag hör landet Italien. Jag älskar landet men har bara så jävla dåliga minnen från de sista dagarna vilket är så synd. Hade verkligen en kanonsemester! Öppnade inte ens min dator förrän precis nyss. Den har legat urladdad sedan natten till onsdag förra veckan. Alltså inte rört min dator på 9 dagar vilket är otroligt. Är så hur som helst så tacksam för att jag har stöttande föräldrar och vänner, det har hjälpt mig MYCKET!