Jag kan inte låta bli att skratta åt mig själv. I situationer som jag känner mig stel så börjar jag babbla på om jättekonstiga saker för att det inte ska bli tyst typ. Jag kan säga vad som helst, t.ex ljuga att jag har hund fast jag inte har det (HAHAHAHAH). Åh får fan panne på mig själv. Kan inte låta bli att skratta åt den situationen som hände ikväll när jag var på prommis med disa. Jobbigt när man går runt i enebyberg eftersom alla vet vem alla är.