Jag blir så sjukt jävla irriterad på folk som aldrig ger tillbaka. Nu snackar jag alltså om att ge och ta. Borde egentligen bara sluta tänka på personer som inte bryr sig alls om en. Vardagsfrågor som "hur mår du?" och frågor där man lyssnar och pratar med varandra. När det handlar om att ge och ta så har jag dämpat mig väldigt mycket. Varför ska jag ge när folk inte ger tillbaka? Jag är så jäkla less på folk som inte ger tillbaka, jag känner sig så fånig bara. Också när man själv tar initiativet till att göra något. Jag är trött på att gång efter gång fråga om någon vill göra något. Nu får det fan räcka!! Man måste ge 50/50 för att en vänskap ska hålla, det är sjukt att en person gör allt för att vänskapen ska hålla. Jag tänker INTE vara den personen som frågar hela tiden om någon vill umgås. Jag måste stå på mig som person och inte ge efter bara för att jag saknar någon. Om du inte hör av dig, fine då kommer vi inte vara vänner mer för jag tänker inte svansa efter folk. Är självständig och har gått vidare i livet. Går i en ny klass med nya kompisar. 

 

En annan sak som jag har tänkt på är att jag i fortsättningen ska säga precis så som jag tycker. Tänker inte hålla mig för att folk dömer vad jag säger, de får väl fan tycka vad de vill. Som sagt så är jag självständig nu och står på egna ben. Bara fegt när folk bara håller med för att slippa tjafs. Nej, jag tänker säga precis så som jag tycker i fortsättninge och får ta konsekvenserna. Aldrig mer att jag viker mig för att slippa tjafs. 

 

Sen det här med att folk ska döma hela tiden. Är så himla trött på det också! Vem bryr sig om han/hon röker och festar varje helg? Det är hans/hennes val och lägg dig inte i det. Okej visst erkänner att jag dömer folk också, men inte sådär ytligt. Som att man inte kan bli vän med en person som röker bara för att han/hon röker, väx upp. Sluta vara så präktig hela tiden. Spyr snart av människor som är för präktiga. Nej du behöver inte följa alla regler, skit i det. Lev ditt liv som tonåring och bryt regler. Håll inte tillbaka bara för att du "kanske inte får för mamma och pappa". 

 

Fjärde åsikten nu då haha. Det här med självständighet. Nu i gymnasiet har jag blivit så självständig, har verkligen vuxit som person. Det är befriande att kunna gå till skolan och göra saker på egen hand utan att ha en kompisgrupp som hela tiden är med. Kommer ihåg i 7:an, 8:an och i 9:an så skolkade jag från skolan bara för att alla mina kompisar var sjuka samma dag. För om jag kom till skolan och mina 4 kompisar som jag hände med var sjuka så skulle jag vara helt själv i klassen. Detta var dock ovanligt att alla var sjuka samtidigt men det har hänt. Dock så hände det väl oftare att jag skippade no:n för att de jag hängde med var sjuka. 

 

Oj den här texten kan verkligen låta dryg. Ni får tolka den hur ni vill men läs detta med en nypa salt. Jag är irriterad och då skriver jag vilt på utan att tänka efter. Kan hända att jag raderar den här texten imorgon för då kommer jag inte känna mig lika irriterad som jag är nu. Och om vissa meningar är lite konstiga så är det för att min svenska inte är på topp. Speciellt inte när jag skriver snabbt av irritation haha!