Just nu känns det som om jag håller på att bli galen. Känner mig vuxen samtidigt som jag känner mig som ett dagisbarn. Känns galet att jag går i gymnasiet, samtidigt som det känns så otroligt befriande. Men åter till att jag håller på att bli galen. Ja när går gränsen till att man blir galen? Tokig? För just nu vill jag bara springa tio varv runt huset och skrika av glädje samtidigt som jag vill gråta i min säng och aldrig mer prata med någon. Den här känslan är så konstig, otroligt konstig. Mår seriöst illa! Haha ville bara dela mina konstiga tankar någonstans..