Jag förstår att du går på eif konståkning och att du säkert går i en av de bästa grupperna som finns. Men sanningen är att när jag gick där gick jag ju i tvådagars och varje gång gång jag kom dit så kände jag mig ensam. Alltså alla de bättre grupperna verkade inte "tycka om min grupp" bara för att den var sämre. Och dessutom varje gång jag gick förbi "huvudträneren" såg han bara sur ut och jag såg på hans min att "de där vill inte ens satsa på konståkning". De bättre grupperna verkade ha det skitkul och så i omklädingsrummen och så men de enda kompisarna jag hade i min ålder är Hanna och Julia men Hanna bytte till en bättre grupp. De tjejerna som gick i bättre grupper gjorde saker på fritiden, skrattade och allting. Okej det där lät konstigt men jag kände mig utfryst i alla fall. Tänk om jag plötsligt en dag hade gått in i elvan/tian som alla de som var bra gick in i så skulle de bara ha tittat konstigt på mig. En gång när min tränare fixade fys åt vår grupp så ringde huvudtränaren till henne och skällde ut henne så mycket i telefon så att hon började gråta mitt framför vår grupp. Kan du tänka dig? Men ja du som går i en bättre grupp blir säkert bättre behandlad min i min grupp som jag gick i SÖG. Jag blir ledsen varje gång jag tänker på det här. Tack för att du läste den här texten och hoppas du förstår varför jag inte gillar eif konståkning.

PS! Du hade inte behövt vara anonym för att jag blir inte sur på dig bara för att du skriver din åsikt! ;)