Skulle kunna göra vad som helst för att bli liten igen. Det är så orättvist på något sätt! Vill inte vara tonåring det är så jobbigt. Längtar efter den där "fria" känslan som man kände när man var liten. Man behövde inte bry sig, jag var inte alls rädd då jag var frammåt aldrig negativ för något typ och nu med åren har jag bara blivit räddare och räddare har levt i skuggan i 1,5 år kan man säga. Längtar tills jag kan visa mitt rätta jag för vet inte riktigt vad jag står i livet just nu. Jag förstår inte?!?! Hur kan man först stå vid en fast punkt och vara fucking lycklig och sen när man blir äldre blir man bara räddare och osäkrare och får mindre självförtroende och massa komplex. Det är inge roligt längre. Måste få upp humöret och bara försöka överleva det som väntar mig snart, är livrädd och mår illa och det känns som om det faller en tung sten från hjärtat ned till magen varje gång jag tänker på det. Hatar det, orkar inte trycket. Förlåt, men jag blir så känslosam och så när jag lyssnar på vampire diaries musik "Birdy- skinny love". Nu ska jag sova godnatt.