Jag vill inte hamna i botten som förut känner på mig att det kommer bli så nu. Hamna på botten och alla andra som är bättre bara spottar åt dig. Shit vad jag är förvirrad vill gråta men måste hålla mig stark. Har svårt att ta beslut, göra det rätta och säga sanningen. Men ärs jag skiter i det eller? Fast jag provar saker, så håller jag inte ut tillräckligt länge innan jag slutar för jag blir gråtfärdig över att vara ensam och ny i gruppen. Därför har jag bara hållit mig till en enda grupp i flera år. Jag vill lyckas men vafan känns som om jag inte klarar det för de andra i min ålder är bättre jag vill träna som inihellvete men är så jävla rädd för att bli ensam , det är verkligen det värsta som finns att vara ensam. Förlåt men det är därför jag aldrig vågade säga sanningen och nu om jag går där känns det som om jag kommer sjunka ner igen till botten och det verkar som om det är småbarn bara. Ska jag gråta eller skratta? Imorgon bestämmer jag, om jag ska sluta för evigt, prova ny chans och bara satsta på träningen eller ta det som du ska ta. Förvirrad tjej här, om du läser det här så ska du veta att det är inge roligt att träna utan dig.